Hejsan!! Det är en trött men väldigt glad Sandra som efter att ha varit ute i kylan hela dagen äntligen kommit hem. Även fast tävling är det roligaste som finns är det mindre kul när man fryser så sjukt mycket. Kian skötte sig jätte bra idag dock så vi alla är glada och nöjda!

 

Man märkte att Kian inte varit iväg på ett tag. Vi har inte tävlat sen i november och inte varit iväg från stallet sen dess (förutom hoppträningarna som är vid stallet 10 min från vårt som vi rider till). Kian är så snäll att lasta, och snäll att köra så länge han har hö han kan äta hehe. Tyvärr blev det väldigt stressigt när jag skulle rida fram då det var flera avanmälningar och vi var bara lite sena som vanligt hehe.

 

Väl inne på banan hade jag liksom bestämt mig att nu jävlar ska jag rida i ett bra grundtempo eftersom jag ofta rider i ett undertempo vilket inte ger Kian en chans att hoppa bra språng utan att ta i som fan. Jag red inte as fort men red ändå på, och var näst snabbast i klassen haha! Jag tror detta var en av våra bästa rundor någonsin. Inga jätte dåliga språng och ingen Sandra som bromsar innan hindrena. Som jag sa innan så märkte man att Kian inte varit iväg på ett tag då han tyckte allting var liite läskigt, men om jag är bestämd och säger till vad vi ska göra liksom så gör Kian det. Vi fick ett nedslag på ett räcke som är mitt fel. Jag ville inte rida iväg på ett räcke då jag har gjort det några gånger och då har Kian inte vetat om han ska hoppa av eller ta ett till steg innan hindret, rivit med hela benen och blivit lite osäker. När jag kollar på filmen så ser jag att jag hade kunnat ta bort ett steg och inte fått ett nedslag, men jag bryr mig inte om det!

 

Jag har jobbat så hårt under vintern på saker jag måste förbättra, och idag visade det sig att det var liksom värt allt slit. Nu behöver jag rida mer rundor för att få in känslan liksom på tävling och träning, och Kian behöver ut på fler tävlingar ganska ofta för att få rutin.